måndag 9 november 2009

Du va min ängel från de blå. Kom och fundera i går kväll på livets mening, ja de är väl typ något alla tänker på eller? Ännu föresten en sömnlös natt som ja ligger o funderar för mycket över allt. En sak leder till en annan och sen är man fast. Ja men va är livets mening nu då? Vi lever väl för att dö eller? jo men typ, vi lever o dom "normalaste" människorna lever väl för att få leva ett bra, undvika döden och allt jobbigt gång på gång. Man lever för att dö, eller de gör man väl? Eller hur är de? alla tänker väl olika på den här frågan, o efter som de knappt finns några "djupa" människor i min närhet blir de frågor som jämt vandrar i skallen. precis som den stora frågan om vad som händer efter döden. kommer man till himlen som dom säger? Eller hur blir de, bara mörkt? Ja har fått för mig att på jorden lyser vi, precis som stjärnor. Och stjärnorna på himlen, ja de är dom vi har förlorat. När man slocknar på jorden, lyser man på himlen. Så känner jag. Eller så kanske stjärnorna vi ser på himlen är människor eller andra skapelser som lever i en värld längre bort, och vi är deras stjärnor på himlen. När dom dör, kommer dom hit och när vi dör, kommer vi till dom? De här måste i så fall vara "helvetet" för en sån här välrd vi lever i, kan inte vara himlen. Ja ger upp, för ja vet han ahr lämnat stället för länge sen. ah ja vet de är typ så här många som läser min blogg * * ah, noll typ. Men ändå, ja skriver alltid av mig på något vis. Hittade en gamal anteckningsbok som ja har börjat kladda ner mina tankar o allt jobbiga. Känns faktiskt lite bättre efter man har skrivit där. Fast de är klart, långt ifrån som att de är att prata med någon, någon som kan stötta en o lyssnar. De finns tyvärr väldigt lite såna människor här i den här grymma världen. De är trist, dom säger dom lyssnar, men fan de gör dom inte? bara upptagna med sin skit. Hinner inte nu, va fan ja behöver hjälp NU! ja ber jämt om hjälp, men har slutat hoppas. För dom bryr sig inte längre, vägrar se sanningen. O allt är ett helvete, de finns bara dåliga männsikor nu känns de som. Va är felet, försöker göra altl så bra som de går. Men ja kan inte hjälpa mig själv, mår skit. Och ingen hjälper längre, ensam. ja hatar de, för er är ja luft. O ni är även luft för mig. Går i min musik bubbla, musik är bäst. lindrar allt. Så jävla fantastiskt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar