,

Faller, tyngd lös ut i ingenting. När allt bar blir fel, man står där en dag. Förstår inte riktigt, de gick så fort allt. En dag va allt så bra, kanske inte hade haft så ont i benen, kanske hade du gått nästan bra. En dag, är allt borta. Min trotjänare, en bästa vän. En dag, ett helt liv av minnen. Ja stog där själv, säg aldrig du hjälpte mig,för de gjorde du inte. Du bara vägrade se sanningen, ja såg allt. Tvingades, ja hade inget val längre. Kunde inte slå bort tanken. De fanns inget mer som kunde göras, tre trotjänare lämnade mig. 14 år av minnen, hela min uppväxt. Som en syster till mig, eller någon som stog en nära. Närmast hjärtat, min själ skriker, efter hjälp. Men ingen hör, alla verkar vara blinda och döva. Människor ja verkligen litat på, lämnade mig här. Ensam, förstår inte hur ja tog mig igenom dom första månaderna, de fann ingen, ja lovar ingen. De finns fortfarande saker som ja aldrig sakt till någon om det. De ligger där, skaver. Förstör allt, tårar o smärta över allt. De slutade inte, ja försöker, av hela min själ. Ja vill, men kan inte. Energin, försvann. En fin saga, som fick ett dåligt slut. De går inte beskriva i ord, smärtan som följer. Vart ja än går, ligger den där. sorgen som inte släpper. allt ja ber om, är lite hjälp. När ja fall hårt neråt, va ingen min fallskärm. Snälla, förstå mig i stället för att ignorera allt i mitt liv.