,

Jag älskar dig så mkt,men även när ja sliter sönder mig räcker de inte till de jag gör. Framtiden är ovis,men ja vill veta om de är någon ide att kämpa för de här. Jag gör de för er. Det är som man får sitta på bänken hela tiden under en fotbollsmatch,man vill super gärna ut i spelet igen och ge sitt allt. Men man kan inte.. Man vill så gärna sparka till bollen o få den i rullning igen.. Men man lyckas inte,och varje match blir man alltid vald till bänkvärmaren.. ibland känns livet som en fotbollmatch,ibland vinner man,ibland förlorar man. man ger och man tar. En våg som ska väga jämt,men som inte gör de. Perioder av att bara ge,men man får inget tillbaka.. Jag ger upp hoppet om ett bättre liv...