,

Svårt att ut skilja bilden, men de är de sista i foto väg på Albin. Bilden säger så mycket mer än tusen ord. Mörkret i bilden. Va totalt kolsvart när ja tog den med mobilen. Klockan va 22:18 den 4 Augusti 2010. Kommer ihåg att när ja vände mig om för sista gången stod han bara och kollade på mig, bakom honom lös en så stark och fin stjärna. Varje gång jag ser den stjärnan minns ja den sista gången ja gick ifrån hagen med Albin inuti. Kommer ihåg hur han stod med huvudet i mina armar, medans jag kliade honom i manen, som han älskade. Stod så väldigt länge. När ja gick följde han efter. När jag stannade, stannade han. Sättet han kollade på mig när ja tillslut gick. Kommer ihåg känslan. Kommer ihåg blicken i ryggen. Tillslut vände han sig om och gick till dom andra hästarna. Och jag gick in. Under några få timmar skulle jag säga hejdå, och ja pinade mig själv att jag inte tagit vara på tiden bättre. Dagen va kommen och de va inte sant. Orden existerade inte. Fanns inte i min värld. Vill gå ut och se han i hagen igen. Höra hans gnägg. Bara se han igen. Man drömmer, en dag händer de..

Jag älskar dig tills jorden går under & tio gånger om igen.