,

Känner hur tiden rusar förbi, varje sekund som går. Kan inte stanna allt, även om ja vill. Bara kunna stanna upp, andas. Fundera, tänka och reda ut allt. Skulle de inte vart underbart? jo, för mig skulle de vara mer än behövligt. Min själ skriker, skriker efter er. Och ja kan inte tysta den, saknaden sliter i mig. Sorgen tynger mig och minnena river. Ja vill inte leva i de här, de dödar mig. På kvällarna ligger ja o funderar, tänker på er. Saknar er, de är de värsta. Tiden har bara runnit förbi, men även om de går snabbt upplever ja de som flera år. Fast de igentligen inte är de. Kärleken till er saknar storlek, tårar, smärta och sorg. Vill bara kunna leva, leva livet. I nuet. Ja är fast, fast i tiden. Trampar vatten, de drar ner mig, ner i djupet. Och där räddar ingen mig, för alla andra ser inte, hör inte. Bryr sig inte. Styrka, hopp. va är de? saker som man borde ha, men ja inte har. Eldarna har slocknat. Och.. nej de finns inte fler ord. Förlåt, ja ångrar för mycket. Saknar er, tänker på er. Framför allt- älskar er.

Tack för mig,