,

Livet är en istid. Ja vill bara gråta, aldrig sluta. Bara få ut all skit, men går inte. Dom förstår inte, hittar något bra tillfälle, när ingen dömmer, och tårarna rinner fritt. De är inte regnet ute som får min kind att bli våt, de är tårarna du får mig att fälla. Blir för mycket, ja orkar inte. Vill inte. De går inte leva på reserv krafter livet ut, ja behöver mer energi på något vis. Hjälp. Dom kanske vill förstå, men gör de inte. Inga ord kan beskriva, säga hur de känns. Dom vill man glömmer efter två dagar, ja kan inte. Vill men de går inte. Ja faller ner mot marken, tar smällen och de gör ont i mig. Smärtan följer mig varje dag, även om du inte tror de finns den alltid där inne i mig. Känns som om slutet är här, sjunka genom marken. Aldrig mer komma upp, de är ett helvete som de är. Vart finns himlen?